Arkadien – Ett förlorat paradis

Bland det mest minnesvärda från en vistelse vid Rominstitutet är dagsutflykterna i landskapet kring staden: Albanerbergen, Tivoli, de etruskiska bosättningarna i norra Lazio och andra mål. Under exkursionerna får studenter, forskare och lärare också tillfälle att lära känna varandra bättre vid måltider och under promenader i terrängen. Även själva resan, som med fördel sker i institutets minibuss, är stimulerande (särskilt om man slipper sitta vid ratten). Redan efter femton-tjugo minuters färd genom förorterna börjar utsikten genom bilfönstret påminna om 1600-talskonstens ideallandskap. Om man bara tänker bort motorvägsbroar och skräpiga industritomter är vyn med träd, buskar och geologiska formationer av samma typ som i barockkonstnärernas teckningar och målningar.

I boken Landet som skapade Rom: En humanekologisk historia (2013) tar Bengt Rosén upp de dramatiska förändringar som Tiberdalen och Campagnan genomgått under historisk tid, i stor utsträckning resultatet av hård betning. Barbro Santillo Frizell behandlar i Pastorala landskap (2006) frågan om de betande djuren påverkan på landskapet (och kulturen) i Medelhavsregionen i ett vidare perspektiv. Idag har landet närmast Rom återfått mycket av sin grönska och på- minner kanske mer om den franske konstnären Claude Lorrains landskap än på 1800-talet, då det närmast var en öken. Men även under 1600-talet var Campagnan en obeboelig och fruktad ödemark, där malaria frodades och rövare väntade på resenärer på väg till eller från Den eviga staden.

Claude Lorrain (1604/5–1682), Landskap med Argus som vaktar Io, ca 1644/45. Olja på duk, By permission of the Earl of Leicester and the Trustees of the Holkham Estate/Bridgeman Images. Foto Harry Cory Right

Hur det gick till när det ekologiskt utsatta ingenmans- landet utanför Roms murar blev konstens fantasilandskap är ämnet för höstens utställning på Nationalmuseum. Här visas måleri, teckningar och grafik från renässansen fram till 1800-talet, med flera inlån från samlingar i Storbri- tannien och Tyskland. Utställningen öppnade i september 2020 men fick stänga i slutet av oktober på grund av Corona-epidemin. I skrivande stund är det oklart om den kommer att kunna öppna igen efter nyår och om det då kan finnas en chans att se den innan den stänger 17 januari. Men hoppet lever.

Arkadien är namnet på en region i Grekland, men det är också fantasins särskilda provins. Arkadien är drömmen om en orörd natur dit civilisationen inte nått, om en tid före den moderna där det ständigt är vår och sommar. Den fridfulla befolkningen består av herdar och herdinnor, nymfer och satyrer och en och annan poet eller filosof med dragning åt det enkla eremitlivet. Gudar och gudinnor genomkorsar då och då Arkadien och förälskar sig i någon av dess sköna, lättklädda invånare. Med inspiration från den antika litteraturen diktade renässansens författare om kärleksbestyr bland Arkadiens herdar och herdinnor. För den litterära fram- ställningen fanns rika historiska källor, men hur skulle man egentligen avbilda det arkadiska landskapet i bildkonsten? Få hade besökt det verkliga Arkadien och naturglimtar i antikens konst gav inte mycket ledning.

I början av 1600-talet kom så besked om hur Arkadien såg ut. Det formulerades av italienska och franska konstnärer verksamma i Rom. Den typ av naturutsikt med inslag av mänsklig aktivitet bland antika ruiner som de målade har fått flera benämningar: det klassiska, det ideala eller ibland till och med det heroiska eller filosofiska landskapet. Det byggde på en lika enkel som lysande idé. Konstnärerna vandrade ut från Rom och betraktade landskapet kring staden med ny blick. Närmast utanför murarna låg Cam- pagnan, där åldriga gravmonument och rester av akvedukterna reste sig över ödsliga och vattensjuka betesmarker. Längre bort, i söder och öster, övergick slätten gradvis i mjuka kullar med odlingar och så småningom i järneks- bevuxna berg med raviner, vattenfall och medeltida fästen. I norr slingrade sig Tibern genom en vidsträckt dal, med ymnig grönska kring flodbankarna.

Claude Lorrain (1604/5–1682), Boskap. Penna och brunt bläck, lavering i brunt, på papper, Nationalmuseum

En av nyckelgestalterna var en ung sockerbagarlärling och blivande konstnär från hertigdömet Lorraine eller Lothringen (idag en del av nordöstra Frankrike) som kom till Rom på 1620-talet: Claude Gellée, oftast kallad Claude Lorrain efter sitt hemland (1604/5–1682). En målning av Claude föreställer oftast en vy över slätten från en hög utsiktspunkt på en bergsluttning – inte en verklig vy, utan en noga utvald kombination av många verkliga eller tänkbara enskildheter. Målningarna präglas också av en fundamental insikt: luften är inte osynlig. Morgon- och kvällssolens låga strålar färgar den fuktiga luften över Tiberdalen i hundratals blå, gröna, gula, rosa och röda toner.

Äldre källor berättar hur Claude Lorrain gav sig ut från Rom och vandrade på de antika vägarna och längs Tiberns stränder. Ibland gav han sig av före gryningen och lade sig på ett fält för att invänta ljuseffekterna när nattfukten förångas av morgonsolen. Han tecknade klippblock, knotiga stenekar och buskvegetation kring flodfåran, men också kor och getter och broarna över Tibern. Nu gällde det att befolka landskapet.

När Claude Lorrain upptäckte att det fanns en köpstark marknad för hans landskap fick de tjäna som miljö inte bara för scener ur den antika mytologin utan också för episoder från Bibeln, helgonlegenderna och litteraturen. En anakronistisk forntid, med ruiner efter det romerska kejsardömet och medeltida borgar, blev den scen där hela världens historia utspelar sig. Själva berättelserna reducerades ibland till detaljer. Man kan misstänka att köparna ibland var mer intresserade av de vackra landskapsutsikterna än av det religiösa eller filosofiska budskapet.

Martin Olin
Forskningschef på Nationalmuseum

Katalogen till utställningen
Arkadien Ett förlorat paradis
finns att köpa via Nationalmuseums bokshop till kampanjpriset 225 kr. Beställ enklast via: https://nationalmuseum.bokorder.se

Den rikt illustrerade katalogen innehåller essäer av Lagergren-pristagaren Anna Blennow, Martin Olin, Daniel Prytz, Helen Langdon och Daniel Urey, samt en nyskriven dikt, ”Aeneas i Arkadien” av Malte Persson. Arkadien – Ett förlorat paradis handlar om verklighetsflykt och en evig längtan bortom civilisationen. Den belyser myt, dikt och kärleksberättelser och ställer frågor om människans roll i naturen – då och nu. Motiven är landskap och natur, men om man tittar närmre går det även att upptäcka episoder hämtade från sagor och litteratur som utspelar sig i gläntorna.